6 november 2007
jag minns den dagen som igår. jag minns att jag var så glad efter att jag hade varit på min praktik. barnkören. det var som att kliva in i en annan värld när man kom dit. barnen var så fulla av liv och glädje. helt bekymmer fria. allt var så lätt när man var liten. varför kunde inte lättsamheten hålla i sig? det undrar jag faktiskt ibland. jag saknar att vara liten och inte behöva bry sig så mycket om hur man ser ut och hur man beter sig. allt var så lätt. inget ansvar och alla vänner som man hade, men som tyvärr inte finns kvar idag. allt är så svårt nu för tiden. skolan och vänner som sviker. min mormor låg på sjukhus, mamma hade varit med henne flera dagar i sträck. jag visste vad som var nära. mormor skulle dö, det visste jag. den här kvällen satt jag hemma vid datorn när telefonen plötsligt ringde. jag hörde pappa komma upp. han kom in till mig och sa att det var mamma som hade ringt. mormor hade stillsamt somnat in. han skulle åka och hämta mamma på sjukhuset. när han hade åkt vet jag inte vad som hände. jag blev bara stel. jag bara satt där som förstelnad. sen kom tårarna. jag visste inte vad jag skulle göra. jag kunde verkligen inte sluta gråta. dom tog aldrig slut. jag såg troligen ut som en zombie på skolan dagen efter p.g.a att jag hade gråtit hela natten. jag ville bara dö. nu hade jag varken mina morförälder eller mina farförälder kvar. tack vare mina underbara vänner klarade jag av det. dom hjälpte och stöttade mig. dom förstod verkligen hur jag kände mig. nu har det gått några månader sen det hände. och det börjar kännas lite mindre tungt nu. jag gråter inte lika mycket iallafall. Min mormor blev ganska gammal, 90 år. jag saknar henne enormt mycket. Vila I Frid mormor. jag tänker på dig.
/ Ditt barnbarn Linnéa.
/ Ditt barnbarn Linnéa.
Kommentarer
Trackback
